Besättning:

Vokaltrio: Nils Annertz, Mårten Annertz, Thomas Hansson.
Trumpet: Håkan Carlsson, Thomas Hegardt.
Trombon: Sten Forsler.
Saxofon/klarinett: PO Nilsson, Claes Nilsson, Carl Kortegaard
Fiol: Anna-Karin Wihlborg, Per Persson, Gunnar Jansson.
Cello: Sverker Zadig.
Piano: Patrik Lindgren.
Gitarr/banjo: Mats Dahl.
Sousaphone: Jonas Eilert.
Trummor: Sune Larsson.
Ljudtekniker: Sixten Rehbinder och Rune Källén

Det var eftermiddag på gårdsplanen till Drakamöllans anläggning. Här samlades en skara förväntansfulla åhörare som ömsom njöt av och ömsom beklagade sig över den strålande och värmande eftermiddagssolen. Betagande vacker inramning i ett böljande pastoralt landskap med öppna fält och ljuvlig lövskog. Själva gården/husen harmonierar med omgivningen med agtak och vitmenade fasader.

Den lundabaserade orkestern som varit etablerad sedan 70-talet har noggrant exploaterat musikskatten från den klassiska ballroom-eran under perioden 1925 till 1945. Sammanfattningsvis kan man konstatera att genomgående är arren mycket välgjorda och med precision utförda av orkestern. Som ett kitt mellan låtarna faller Sune Larssons kommentarer väl på plats. Ibland får man uppleva helt halsbrytande associationer som leder en in på en stand-up scen. Kul, verkligen kul.

Så levererar Salongsorkestern inte mindre än 23 exempel (med extranummer) på några av de bästa numren från tiden. Dessutom många välkända nummer – i två set.

Några pärlor:

”Charleston” med spring i benen lagom stunsigt.
”Det är jag som går vägen uppför stegen till ditt fönster”. De älskande i Verona ryser av välbehag – tror jag.
”Bel Ami” med smörsång av prima märke från Mårten.
”Nice Work If You Can Get It”, en mycket trogen följeslagare bland tidiga bebop-musiker. Skönt att bli påmind om originalet.
”Sheik of Araby” med versen infogad då och då i så att den rätta beduinromantiken får utrymme.
”My Blue Heaven” Jag tyckte jag hörde den lilla fågeln kvittra Whippoorwill som är det onomatepoetiska namnet på fågeln i texten.
”Singing in the Rain” Musiken och sången så fint utförda gav starka associationer till den plaskande scenen i filmen.
”Dream a Little Dream of Me” sentimental chockvåg böljade fram över lycksalig publik.
”Fröken, får jag be om Er adress” Här släppte Gunnar stråken och kunde helt trovärdigt framföra detta känsliga stycke.
Med ”Alexanders Ragtime Band” som extranummer efter stående ovationer avslutades denna optimistiska och välklingande konsert.

En verbal pärla från Sune Larsson: Vid ombyte till vit smokingkavaj deklarerade Herr Larsson allvarligt att dessa vita kom från Vitaby och de svarta, före paus naturligtvis från Svarte utanför Ystad.

Stor, varm och elegant upplevelse blev det denna eftermiddag vid Drakamöllan.

8 juni 2022 Rolf Fornhammar

---

Spara / Dela på:

---

Tags: recension