Mariakyrkan i Ystads centrum med medeltida anor och nyligen renoverad är också en konsertlokal av rang. En akustik som ger god separation, dvs att man tydligt urskiljer musikens beståndsdelar. Dock som Lundgren påpekar man får passa sig för snabba låtar det blir problem med lokalens efterklang. Här gjorde Jan Lundgren en konsert med genklang från höstens rätt så eftertänksamma melankoliska karaktär. Det var fullsatt i kyrkan och för Lundgren bosatt i staden en hemmakonsert. Påpekar han och andra gärna.

Efter klockringning äntrar Jan pianopallen (finns flygelpallen som ord?) och inleder med att förvandla flygeln till ett klockspel innan Kristallen den fina lätt igenkännlig rullar ut över församlingen. Jan påpekar hans vurm för Jan Johansson och fortsätter med egen komposition Blekinge. Han menar själv att han tänkt på att skildra landskapets kustnära karaktär. Jag hör: Höstfärgade stammar, ännu klädda, darrar försiktigt i vinden den lätta.

I Emigrantvisan markerar Jan sin musikaliska hemvist och låter bluesen ta överhanden stundtals. Vackert och väl sammanhållet. Visa från Utanmyra periodvis med Georg Riedels basgångar i vänsterhanden avslutar hyllningen till Johansson. Jan påminner om att Povel fyller 100 i år och så kom ett av mina älsklingsnummer från Ramel Underbart är kort som Jan vårdar med stor ömhet. När han introducerar nästa förklarar han hur på en resa har upplevt dimman på järnvägsstationen som fått honom att komponera Man in the Fog. Nog är jag gärna med på det.

Oscar Peterson den väldige pianisten får en hyllning och Jan spelar Hymn to Freedom som Peterson komponerat till Nelson Mandela, vid den tidpunkten, början av 1980-talet, fortfarande fängslad på Roben Island utanför Kapstaden. Vår pianist spelar denna vackra och innerliga koral så fint i Petersons anda samt avslutar med ett riktigt tydligt citat – kraftfullt bombardemang på klaviaturen.

En annan storhet Bangt Hallberg får lämna bidrag med Autumn Walk eller Höstpromenad som är tydlig programmusik, jag följer bara med.

Bellmans Fjäriln Vingad får en humoristisk tolkning eftersom det nu och då blir tonartsbyten vilket gör att man hajar till. Fyndigt och liksom insmuget rätt så diskret. Jan berättar senare att det inte var planerat utan uppstod i stunden. Här kommer klockspelet tillbaka i flygeln som därmed ger konserten en elegant inramning. Extranummer blir Visa från Rättvik snyggt och behärskat.

Ja det var en lyckad konsert med mycket nöjd publik som stod upp och apploderade hängivna. Tack Jan.

Vid tangentbordet Rolf Fornhammar

---

Spara / Dela på:

---