Vårens och sommarens aktiviteter.
Här följer några axplock ur vårens och sommarens spelningar:
27 maj spelade Soprano meets Clarinet med Astrid Maria, sång på Norrport. Här finns Tommy Löbel cl, Björn Holmsten ss o bs, Ulf Lindberg p, Sven Östensson bj o g, jag själv b. Det var en fin kväll i avspänd atmosfär och Sven rev av ett av sina favoriter – George Formbys When I ’m Cleaning Windows.
2 juni var Blommans Dixieland Band på s/s Blidösund spelade mycket uppskattat i aktersalongen. Skärgårdsbåtens dag firades med eskader till Vaxholm (min födelseort, egentligen Rindö intill).
4 juni for Jennie Löbel & Swing Kings till Köpenhamn. Två svettiga kvällar på Kulturhuset Indreby med ett lyckligt dansande Lindy Hop sällskap. Orkestern varavade upp och vi ”tvingades” till flera extranummer – egentligen inte särskilt nödbedda. Otroligt väl omhändertagna flög vi sedan nöjda hem till Stockholm på söndagen.
13 juni spelade Storyville Creepers i ABFs Z-sal. Polska föreningen anordnade en välgörenhetskonsert med flera mycket kvalificerade polska artister. Målet var hjälp till översvämningsoffer i Polen.
15 juni dags igen för s/s Blidösund denna gång med Jennie Löbel & Swing Kings. Mörka moln lägrade sig över staden, Stömmen låg stålgrå, regnet hängde i luften. Så kom gästerna ombord – vi stämde instrumenten – som genom ett trollslag skingrades molnen och solen sken in i aktersalongen. Redan vid första ackordet. Inte dåligt att musiken kan ha så nära till högre makter!
18 juni Askersunds Tradjazzfestival med Storyville Creepers (estb 1952!). Meteorologiskt en rysare. Två väderstystem krockar över festivalen. Dock håller det huvudsaklingen uppe tills sista tonen i orkesterns framträdande på Bertil Booscenen i Hembygdsgården. Då öppnade sig himlen. Stor upplevelse att få vara med om konserter med denna legendariska grupp och få spela med Rolf Ekelund och övriga skickliga musiker i denna grupp. En mindre ensemble spelade på m/s Wettervik som gick ut på Vättern förstås. Sån tur att jag pryat två gånger på Blidösund och därmed var van vid miljön ombord.
Norrtäljefestivalen 2 till 3 juli blev en sympatisk upplevelse. Christer Fellers New Orleans Stompers spelade utanför konsthallen på fredagskvällen till en mycket välvillig publik. Litet hotande moln men uppehåll. Blommans Dixieland Band hade konsert på eftermiddagen utomhus vid en italiensk restaurang. Trots avsaknad av fungerande ljudanläggning kunde Cillas sång bra gå ut. Bra ackustik – träbebyggelse och sluten gård, lagom stor. Här trivdes orkestern förträfflig. Kvällen förflöt under ett segel eller en pressening inför en större publik. Ljudanläggningen ok. Mot aftonen ändrades publikens sammansättning och 25-åringarna tog över i den ljusa sommarnatten. Dixielandjazzen fick nu en publik som spillde mer öl än lyssnade aktivt. Nåväl, vi jazzmissionärer ger aldrig upp så några ungdomar intill orkestern diggade rejält. Sammanfattningsvis en fin upplevelse.
Tedansen eftermiddagen den 8 juli i Socitetshuset, Öregrund med Jennie Löbel & Swing Kings var en hårdsvängande tillställning. Fredrik och jag köpte varsin jätteglass och hann precis få i oss det sista innan spelningen började. Nu räckte energin hela spelningen. Hänförande utsikt över havet där Roslagen tar slut, stal någon gång koncentrationen. Min glädje över denna orkester förstärks för varje spelning.
Nordingrå, Mannaminne, Höga kusten. Tradjazzfestival med bland andra Blommans Dixieland Band 30 och 31 juli. Vi hade tre spelningar på denna säregna plats kallad Mannaminne och skapad av konstnären Anders Åberg. Hans miniatyrer av stadmiljöer finns att beskåda i Terminal 4 på Arlanda flygplats – förresten. Här genomförde vi de kanske bästa konserterna under den tid som jag deltagit i orkestern. Vi blev mycket väl omhändertagna och vänligt bemötta. Publiken var vältalig och entusiastisk och miljön är mycket inspirerande. Anders Åberg höll ett välkomsttal som till sin karaktär var makalöst väl genomtänkt.
Spara / Dela på:
