Sollentuna Jazzklub hos Bobos Event & Catering
Konsert med Ronnie Gardiner Quartet 

Claes Brodda ts ss cl
Ulf Johansson-Werre p tb voc
Curt Andersson b
Ronnie Gardiner dr

I solen in från vänster inledde gruppen med ”I’m Beginning to See the Light”. Rätt så träffande, eller kanske en tillfällighet. Här satte man standarden direkt. Enkelt, tydligt med fokus och precision. Konserten var en fin upplevelse med ett repertoirval som var en variant av Memory Lane men med alldeles egen touch. Improvisation som uppstår i stunden där klassiska inslag med jazzens ingredienser avlöser varandra, ger oss lyssnare en musikalisk upplevelse som knappast går att få uppleva i någon annan musikform. Möjligen när ett spelmanslag gör Jon-Ers Polska eller så. Här duggade det tätt av infall i stunden. Vi fick följa med i en konstnärligt skapande process som sköljde över oss med den ena vågen efter den andra. Ett citat från Bergakungens sal (The Man I Love), en kontrapunktisk stämföring med trombone och sax, en annan med piano och bas och en hel rad annat som inte hittade någon rubrik. Man skulle kunna göra en spaning på detta fenomen: Förekomsten av citat från den västerländska konstmusiken letar sig in i jazzen i allt högre grad. Det blir korsbefruktande tycker jag som musikalisk allätare.

Hursomhelst spelglädjen smitar av sig med helt sagolika solon från alla. Inte minst imponerade basisten Curt Andersson som dessutom fick tillfälle att göra några helt underbara melodipresentationer. Så även Claes Brodda som bl a gjorde några förtrollande insatser i två balader. Johansson-Werres virtuosa pianospel är en svårsmält uppgift att beskriva. Ronnie Gardiner kan man lyssna till länge och hela tiden  få uppleva nya rytmiska varianter. Honom tröttnar man aldrig på att lyssna till.

Några av många detaljer: That’s All – fin basinledning i bossa, The Man I Love – uptempo med Griegcitat, Sweet Lorraine – sång av Ulf och visslande improvisation (undrar om jag vågar härma), All the Things You Are – fin pianointro lagom beslöjad, tog några takter innan jag förstod, Sweet Georgia Brown – vilket härligt ös med tb o cl/ts, You Look Good To Me – det var verkligen fint, har jag önskat få höra live sedan Oscar Petersons inspelning från Tokyo 1986 med NHÖP, hörde en liten avslutande sväng a la Peterson i pianot i början, I Can’t Get Started – Claes ts melodipresentation var betagande, Bernie’s Tune – oj vilken härlig blåsarduell, Memories of You – fint plockepin på pianot och en särskilt vacker melodipresentation av Brodda på ss. Perdido som extranummer med härliga riff och en omgång Teddy Wilson på piano.

Sammanfattningsvis en så trevlig eftermiddag i Sollentuna. Jag uppfattade att publiken var synnerligen nöjd. Grattis kvartetten och arrangörerna.

Rolf Fornhammar