Sedan 1957 har jag varit verksam som musiker, artist eller sångare. Under den här rubriken följer några minnesvärda händelser som kommer upp till ytan:

Med ABF-kören i Karlshamn for vi till Tallinn våren 1989 – mitt i de omvälvande förändringarna i Sovjetimperiet. Vi framförde under Arne Hagberg Raua nedmine – Järnets förbannelse – av Tormis i en fullsatt kyrka. Som extranummer sjöng vi Eesti Hymni. Publiken ställde sig upp och grät.

1972 arbetade jag som ung utvecklingsingenjör på dåvarande Karlshamns AB. Av Ragnar Olsson, forskningschefen fick jag uppdraget att vara värd för en forskare från Southern Regional Reasearch Laboratory i New Orleans. Efter sedvanlig rundtur i anläggningen och på Forskningslaboratoriet åt vi middag på Restaurang Saltsjöbaden. Han nämnde då två svenskar som sedan några år varit framgångsrika musiker i New Orleans – Orange Kellin cl och Lars-Ivar Edegran p som han lärt känna. Då sa jag: Yea I know those guys! However Orange is actually Örjan in Swedish. Imperial Bands klarinettist och pianist flyttade i mitten av 60-talet till USA. Kalkylera fram sannolikheten för detta sammanträffande, någon som kan. Läs resten av det här inlägget »