En dikt från tiden i Malmö på 90-talet
Vinter i Skåne 9/2
Slask och blöta
vinden kall och sträv
halkan bedräglig
lemmarna stela
Så förgår dagarna
under blygrå himmel
solen väck liksom månen
Blodtrycket sjunker
under fryspunkten
humöret svärtat
av skyarnas tusch
Morgonen kommer plötsligt
det är puder på min trottoar
lätt slöja täcker rutan
vinden har mojnat
Så stiger solen ur orubbat bo
kliver med starka ben
ur sin paulun
Natten säger farväl
mörkret skingras
så även molnen som tungt
pressat musten ur allt
Vintern tar sig fram
den stillsamma men klara kylan
går ur sitt ide
Den osunda fukten
förflyktigas från ögonen
tårarna torkar
Vinterblomman slår ut i full kristall
knarrar under skorna
vädrar i näsan
Vi går in i detta
promenerar runt i världen av frihet
Smeksamt är luften
nu vår vän
Vinter i detta landskap, där sommaren kommer tidigare än i övriga Sverige, är ofta en prövotid. Men det finns undantag.