20
jun

Bengt Hallberg i Askersund.

Solokonsert med Bengt Hallberg.
Plats: Sjöängsteatern i Askersund
Tid: 18 juni kl 18.

Inför en fullsatt salong med förväntansfull publik genomförde Bengt Hallberg en dryg timmes hänförande konsert. En gammal man med vissa artikulationssvårigheter men obruten talade till publiken pedagogiskt och föreläste en liten stund om enkla melodier som man väl kan använda som underlag för improviastion. Vid flygeln var han ett under av koncentration och bjöd på det ena finurliga numret efter det andra.

Några nedslag i den omfångsrika konserten: Inledningen med ”Sweet Georgia Brown” med enkla anslag till att börja med som fick blomma ut i en underbart rivig variant satte standarden direkt. ”I Fall In Love Too Easily” fick en rörande romantisk behandling. Ett medley med svenska ”Jag har bott vid en landsväg”, ”En stilla flirt” och ”Trubbel” gav oss igenkännandets glädje och samtidigt en god illustration på jazzens vitalitet och mångsidighet. Det franska potpurrit med ”Paraplyerna i Cherbourg”, Les trois cloches” och ”Les Feuilles Morts” (”Autumn Leaves”) kom så fint att jag kunde förnimma Edith Piaf i mitten. Hallberg gjorde ett Ellingtonmedley med ”Satin Doll”, ”Mood Indigo” och ”Take The A-train” som fick en stegring i intensitet och kulminerade mot slutet – effektfullt så det förslår. ”Stardust” kom som en skänk från ovan(!), otroligt fiffigt med hans speciallitet rytmiskt litet skruvat på tillsynes oskuldsfullt återgivet tema. Klassiska ”Dinah” fick avsluta ordinarie program. Extranumret ”Ack Värmeland du sköna” bar på en innerlighet som framkallade tårar hos mig.

Sammanfattningsvis en strålande konsert med en legendar som motsvarar de mest  uppskruvade förväntningar man kan tänka sig. Ödmjuk, pedagogisk ,virtuos, litet bräcklig kanske, musiker, artist är Bengt Hallberg som bjuder på ett musikaliskt äventyr som kombinerar högsta konstnärliga kvalitet med att vara  humoristiskt och fullt begripligt. Man kan gratulera Ystad Sweden Jazz Festival  som lyckats engagera denna underbara artist i augusti.

Rolf Fornhammar

4
maj

Lisa Fornhammar

Som jag antar att flera känner till har jag en dotter Lisa som är operasångare, koloratursopran. Lisa är bosatt  i Leipzig med sin familj dvs Dan Karlström, tenor och barnen Elin samt August. Lisa har verksamhet både som utövande sångare och lärare bl.a. på Mozarteum i Salzburg. Här kommer en länk till hennes hemsida: Lisa Fornhammar Ett kort inslag i Sydnytt torsdagen den 24 februari kan man nå här.

3
maj

A’la Dompan på Spångafolkan

Konsert på Spångafolkan den 1 maj 2011. Hyllning till Arne Domnérus. Arrangör Jazz i Spånga. Medverkande: Jonas Kullhammar ts (Arne Domnérus-stipendiat), Peter Asplund tr flh sång (vinnare av Gyllene skivan 2010), Jan Lundgren p, Hans Backenroth b, Ronnie Gardiner dr.

I ett fullsatt fokets hus i Spånga spelade denna kvintett på eftermiddgen. Från balkongen hade man en strålande utsikt över orkestern med utmärkt ljudbild.

Inledningen med Take The A-Train satte an tonen för evenmanget direkt med en först meditativ sedan intensiv introduktion av Jan Lundgren. Själv är jag mycket förtjust i detta stycke med sin lek med heltonssakalan. Här fick jag mitt lystmäte.

Några andra höjdpunkter: When Lights Are Low med Asplund på flügelhorn, Secret Love (Dompans övers: Kärlekssekret(!)) i ett rasande tempo. Lundgrens pianosolo The Midnight Sun Never Sets – vackert och känsligt spelat. Underbart vackert bassolo i Love On Walk (?). Efter pausen kom en rad andlösa nummer: Count Basies Topsy, Tore Svaneruds Södermalm, Parkers My Little Suede Shoes, Brubecks Take Five – sällan hörd och med en fin släng på slutet av Lundgren – citat från Anything You Can Do I Can Do Better!

Konserten avslutades först med Jerrom Kerns The Way You Look Tonight där Peter Asplund nu äntligen kommit ut som sångare. Egentligen gjorde han det redan förra året på Per Hälsas gård i samband med den nu redan etablerade jazzfestivalen i Ystad.  Under folkets ohämmade jubel blev det därefter en hjärteknipande Body And Soul.

Sammanfattningsvis en väl använd söndagseftermiddag den 1 maj. Jazz när det är som bäst enlig min åsikt. Lekfullt, humoristiskt, bra stämning mellan musikanterna som smittar av sig. Ovanpå allt detta en sällan skådad eg. hörd virtuositet.

För den upplevelsen tackar Rolf Fornhammar.