11
maj

Åtta dikter om våren

Vårdikter till den 12 maj i Höör

Kronblad

Den mörkblå kvällshimlen
är en vacker syn
Dock den döljer
allt vackert som blommar
helt utan hämningar

Ty nu i denna tid av
förnyelse
får naturen utlopp
för nästan ett halvt år
av längtan
reaktionen är bedövande

Så imorgon bitti när
allt ljus blir på kronblad
och fröstänglar
släpper de sista
daggdropparna och
naturens lust
exploderar i ett rungande
rop av liv och lycka

Markens hud

Gräset är där
det har vilat länge
det har gulnat och torkat
det har varit ledset
och släckt

Så formar sig ljuset
till en megafon
spelar på marken
värmer den

Gräset svarar med
ett gnisslande ljud
av spirande växt
fibrer gnids mot
varandra och sväller

Marken får sin hud
av strån som strävar
mot ljuset och klorofyllens
fotosyntes rusar

Syftet

Fågeln i busken är vän
med den
Här kan den gömma sig
för falken i skyn
Hör man ett kvitter är det
från den lilla fågeln där

Den har likt annat
i naturen blivit påmind
om den allt igenom
revolutionerande förändring
våren skapar

Så nu räds den ej
utan släpper loss
hela batteriet av lockrop
för att hitta sin koltrast
och bekräfta
naturens syfte

Lager på lager

Människans kroppstemperatur
är högre än vinterns

Får vi klä oss i bastanta
lager på lager för att överleva

Så släpper kylan
och kommer litet värme
och litet mer värme

Vi vänder vår anleten mot solen
bleka och litet trötta

Förundrade över förvandlingen
ibland helt oförberedda
släpper vi lager på lager
slipper vi lager på lager

Ur detta stiger våra verkliga
skepnader närmare vårt ursprung

Lyckliga dansar vi ut på ängens gräs
utan strumpor eller skor

Bladlöss


Lindarna är hem för små kryp
vi kallar dem bladlöss
och förekommer i ymniga
kvantiteter rent av millioner

Vintern är en tid av dvala
stinna av enträget sväljande
av bladens näringsfattiga
substans vilar de ut

Nu vaknar snart lindarna
bladen vecklas ut som solfjädrar

Då kommer armén av bladlöss
återtar sin plats i näringskedjan

Och spiller överblivet kladdigt på
våra fordon som letar skugga
under träden

Får vi parkera annorstädes

Förvandlingen

Nyligen var kölden en
svår påfrestning
Mörkret utan slut
som det kändes
kallt rått och blåst

En dag kom solen tillbaka
oj tänkte vi
nu blir det annat att tänka

Nu ser vi ut över fälten
ända till horisonten

Inom kort ser vi gräsmattor
breda ut sig i mängd
vintervete som grott i fjol
lägger en matta av grönt
skönt för våra ögon

Tacket

Det är kallt det är mörkt
kanske hänger det ihop

Naturen stelnar till i denna
årstid när solen förnekas
den

Mycket blir stillastående
många håller andan
andra gömmer sig under jord

Men ser man på
när alla krafter snart har sinat
sker det stora undret
mirakulöst återkommer
ljus och värme

Hela naturen alla inblandade
får ta del av detta
blomstren
kaninerna
huggormarna
humlorna
människorna
och några till

Alla återfår vi tron på livet
och tackar för dess återkomst
var och en på sitt sätt


Åter en vår

Det är en skönhet utan like
att beskåda
bokskogens förvandling
om våren

De kala spretiga grenar
som övervintrat
får en gryende grönska i
skiraste nyans

En promenad bland dessa jungfruliga
bokblad är en överväldigande upplevelse

Man blir liksom förälskad i skogen

26
jul

Peter Asplund och Claes Crona i Veberöds kyrka 25 juli 2018

Veberöds kyrka är en liten stenkyrka som ligger på höjden över byn. Utformad som ett T, enkel men trivsam. Här spelade Peter Asplund tr och Claes Crona p.

Det blev en härlig konsert med två riktigt drivna musiker. Programmet rörde sig kring Great American Songbook med en del eget material. Peter Asplunds berättelser om Henry Mancini var hjärteknipande.

Moon River och Days of Wine and Roses kom efter att Asplund berättat om Mancinis ambitioner att slå sig fram i Hollywood som filmmusik-kompositör. Hur Moon River kom fram efter svåra födslovåndor och hur Days of Wine and Roses året efter gjorde hela filmteamet så berört: Han beskrev hur det efter presentationen blev alldeles dödstyst. När Mancini försiktigt öppnade ena ögat såg han hur alla grät. Inte illa!

Rätt komplicerad är Sonny Rollins Pent-Up House med intrikat rytm. Vilket röj det blev, en av höjdpunkterna.

Green Dolphin Street blev en fin inledning till den korta betraktelse som komminister Agneta Holmström höll över skapelseberättelsen med liten fundering över evolutionen. Hon sammanfattade med att inpränta hur vi alla är Guds avbild något att tänka på när vi ser oss i spegeln. Dessutom att vi fått uppdraget att ta hand om hela jorden med allt vad där till hör. Agneta Holmström tyckte att det går så-där. Men inte ska vi ge upp hoppet för det. Fint anslag av komministern.

Sedan levererade Claes Crona ett solo – en komposition kallad Homage à Bach. Han skrev den 17 år gammal och Putte Wickman tyckte den skull få detta franska namn. Claes Crona undrar fortfarande varför.

Peter Asplund hyllade alla de som bekämpar skogsbränderna runt om i Sverige. Det blev Smoke Gets In Your Eyes och On a Clear Day.

Sammanfattningsvis en mycket kvalificerad och njutbar underhållning i den lilla landsortskyrkan. Kan tänka mig att det skulle vara kul att sjunga i den kyrkokören.

Rolf Fornhammar

23
jul

Ängavallen 22 juli Hannah Svensson, Jan Lundgren, Filip Jers

Årlig konsert i bl a Jaques Verups anda.

I den vackra lokalen som kanske en gång varit en lada genomförde trion sin fullsatta konsert. Musik med hänvisningar till bl a Jan Johansson, Monica Zetterlund, Toots Tielemanns och Jaques Verup. Jaques Verup hade ett långvarigt och framgångsrikt samarbete med Jan Lundgren samt förekom under flera år på denna scen hos Ängavallen. Konserten utvecklade sig till en alldeles lysande underhållning. Tvära kast mellan olika genrer från det bluesiga till originella varianter av svensk folkmusik framförda med lätthet och humor.

Några höjdpunkter:

Jan Johansson hyllades med ett medley innehållande Emigrantvisan, Visa från Utanmyra och Gånglek från Älvdalen. Här rockade Filip loss med munspel och det rasslade till i lokalen ordentligt. Hannah gjorde en innerlig variant av Jag vet en dejlig rosa följd av Monicas vals. Med Don’t Get Around Much Anymore fick vi ta del av hennes distinkta skatsong. Jan Lundgrens Mare Nostrum fick en fin introduktion av Filips munspel.

Så fick vi höra ledmotivet till Il Postino så berörande att man kunde känna huvudrollsinnehavaren Massimo Troisis hjärtslag i hans sista roll. Ekmans vals anknyter till Filip Jers nya hembygd Upplands Väsby och gav honom anledning att tillkännage hur han är fjärde generationens munspelare. Gammelmorfar Knut kan vara stolt över hur munspelet med hans sentida släkting tagit sig in i den akademiska världen. Filip är den första med magisterexamen i detta instrument från Kungliga Musikhögskolan. När Stormy Monday Blues på duo med Filip och Hannah bröt ut ökade spänning markant och blev en riktig rysare, schysst.

Hannah presenterade med eget pianoackompagnemang sin Vår egen spegelbild meditativt och eftertänksamt vackert. När Filip och Jan sedan gjorde Jans tonsättning av Jaques Verups Natten kan bli lång kunde man i avfraseringen på slutet lägga in titeln för sig själv. I Jag har bott vid en landsväg byggde de upp en stämning som gjorde publiken helt galen, rop och applåder ville inte ta slut. Bluesette fick en egen rivig shuffle som kändes riktigt fräsch.

Lyckad kväll där vi uppfyllda gick ut i det nu återtagna mörka nattljuset, under träden som dignar av päronkart. Lovande inför höstens efterrätter i restaurangen.

Rolf Fornhammar