Arkiv för maj, 2016

0
27
maj

Wagner i Leipzig

Den gångna helgen 21 22 maj tillbringade jag hos min dotter med familj i Leipzig. Hade förmånen att få uppleva två Wagnerevenemang. På Fredagskvällen gav operan Das Liebesverbot som bygger på Shakesbeares komedi Measure for Measure och handlar om den hycklande fursten i Palermo som förbjuder nöjen och sex. Wagner endast 21 år gammal skrev den kanske som ett gesällprov eller så. Ouvertyren, något överlastad känns som just ett sådant – han lägger det ena på det andra och visar sin skicklighet på alla sätt som går ungefär. Min svärson Dan Karlström gjorde rollen som Luzio på scen nästan hela tiden. Luzio är en slags fixare och budbärare som knyter ihop handlingen kan man säga. Mycket fin rollprestation både som skådis och sångare.

Ovanligt med en lätt komedi från Wagner som annars är så välkänd för sina mycket tunga verk. Den som lyssnar kan här höra embryon till hans senare verk och kanske få en liten glimt av den märkvärdiga dramaturgi som han senare utvecklat till fulländning. Utan att ha alltför gedigna kunskaper i sammanhanget kan jag uppleva scener där allt som händer sker i huvudet på den som sjunger. En slags inre monolog som pågår medan allt står stilla runt om. Kan det var så att världen delas av Wagnerhatare och -älskare pga brist eller förmåga att uppskatta just detta stillestånd? Hursomhelst det var en stor upplevelse. Och väldigt rolig ibland t ex polischefen dirigerar sina konstaplar att göra i ordning rättegångssalen med en visselpipa och nynnar valkyrienritt mellan varven.

Lördagskvällen tillbringade Lisa och jag i Gewandhaus. Den stora kolossen till konserthusbyggnad som ligger mittemot operan på Augustusplatz. Byggnaden är liksom brutalt nedtryckt i platsen som en stor klump, tycker jag. Inte vacker men med en suverän akustik som försonar det yttre. Nåväl ouvertyren till Flygande Holländaren inledde sedan följde en hel rad med riktiga örhängen från Wagners operor. Tannhäuser och Mästersångarna i Nürnberg. Dirigent Risto Joost var en enastående vital man som ibland hoppade runt på dirigentpulten, fenomenalt närvarande och med en förmåga att läsa av sångsolisterna så att alla arior blev så sammanhållna. Det var en upplevelse bara det. Särskilt tyckte jag att pilgrimskörens manskör ur Tannhäuser var så vacker att den fortfarande klingar i öronen. Blandade kören med fler än 70 medlemmar var fö fullständigt lysande med en kraftfull och vacker klang som man sällan hör. Mitteldeutscher Rundfunks orkester och kör stod för musiken och bland solisterna fanns finlandssvenska Camilla Nylund som studerade på Mozarteum i Salzburg samtidigt med Lisa. Camilla visade sig vara en präktig wagnersopran med en röst och frasering som gjorde oss andlösa.

En fullmatad Wagnerhelg. Jag har successivt närmat mig Wagner och nu helt kapitulerat. Jag sitter som klistrad och försöker insupa alla nyanser, försöker få grepp om hur han disponerar den fantastiska klangmaskin som en symfoniorkester utgör. Inte minst uppskattar jag Wagners vurm för bleckblåsets kapacitet för riktigt tunga klanger.

Härligt!

 

0
16
maj

Jan Lundgren konsert med trio och gäster på Fasching.

Söndag kväll den 15 maj fylldes Fasching på Kungsgatan av en förväntansfull skara jazzälskare. Jan Lundgren som fyllt 50 samlade sin trio med Mattias Svensson och Zoltan Csörsz. I kulissen (finns kanske inte där) stod en samling välkända och underbara musiker/sångare som otåligt väntade på att bli uppkallade på scenen. Stämningen var minst sagt hög.

Trion inledde med On Green Dolphin Street – oj oj! Påhittigt och underbart svängigt och så var festen igång. Vi fick höra Carin Lundin i Baby Won’t You Please Come Home! Rättframt och snyggt. Peter Asplund som numera är lika mycket sångare som trumpetare framförde My Shining Hour i ett rasande tempo med skatsong och vidunderligt solo. Hannah, Jans fästmö gjorde en vacker och häftig version av I Am Just A Lucky So and So som hon tillägnade fästmannen det blev mycket fint och innerligt. Sedan kom åldermannen Gunnar Lidberg och anslöt sin fiol till PA:t. Han formligen rev av en blues med en intensitet som skvallrar om obändig vitalitet, nu 87 år. Det var en fröjd att uppleva. Edda Magnason sjöng My Fanny Valantine rakt och utan åtbörder men med ett eget timbre som gjorde att man blev berörd.

Jan Allan en annan som varit med ett tag, gjorde en fin Sweet and Lovely. Sedan blev det Hans Backenroths tur att visa sin kapacitet. Virtuos ligger i farans riktning när man tänker på hans uttryck. Vi fick oss till del en blues som gjorde oss lyckliga. Hayati Kafe kom med But Beautiful som han gör så fint. Fredrik Lindborg kom och slog an Mack the Knife. Han tog andan ur oss och så småningom kom de tonartshöjningar som jag tror Ella Fitzgerald en gång introducerade. Och dramatiken skruvas upp ytterligare. Det blev fint. Anna Christoffersson tillägnade de trolovade My One and Only Love och man blev litet rörd. Sedan drabbade oss Svante Thuresson med Only Trust Your Heart i svensk version med text av Beppe Wolgers: Vad jag åt igår(!). Publiken jublade. Avslutningen kom med Ronnie Gardiner. Han inledde med ett härligt långt solo på slagverket som starten på en av mina favoriter – Duke Elingtons Caravan. Det blev en underbart kraftfull och intensiv avslutning på en mäktig och upplevelserik konsert.

Några ord om Jan Lundgren Trio. Kavalkaden av artister som avlöste varandra fick fantastiskt stöd av trion som lyfte fram gästartisterna på ett generöst sätt. Samtidigt, Jan, Mattias och Zoltan stod för en hel del utmaningar som skapade en härlig vitalitet åt konserten. Mycket fint och välavvägt.

Tack Jan och alla underbara artister.