7
Jun

Kalendarium: Spelningar nya och gamla

I restaurang Louis, där jag ofta spelar, finns ett foto nära scenen från Harlem i New York med en sällsynt stor ansamling av de främsta amerikanska jazzmusikerna året 1958. Se denna länk för alla namnen – A Great Day In Harlem  mycket nöje! 

Aktuella bokningar:

Torsdag 4 augusti kl 20 Rest Norrport Old Boy Stompers med vik på bas eftersom jag är i Ystad. Missa inte denna underbart underhållande orkester.

Onsdag 3 till söndag 7 augusti Ystad Sweden JazzFestival 2016. Årets viktigaste jazzfestival med modern inriktning. Konstnärlig ledare Jan Lundgren. Här är jag volontär och skribent för programbladet. Nu är programmet klart och man kan se en sammanfattning  här. Vill man få en mer detaljerad bild finns den här. Det blir en fest även detta år. Till festivalen kommer bl a Mare Nostrum – Richard Galliano, Paolo Fresu och Jan Lundgren. Jan gör dessutom om Lycklig Resa – hyllningen till Jan Johansson med bl a Bonfiglioli-Weber stråkkvartett. Ulf Wakenius och Martin Taylor gitarrduo av världsklass kommer. Hugh Masekela från Sydafrika gör ett återbesök. Dessutom: Dave Liebman, Bernt Rosengren, Karin Hammar, LaGaylia Frazier, Munspelsviruoserna Grégoire Maret och Filip Jers, Swing Tarturo med Julia och Anton Stokes(!). Och många fler.

Fredag 12 och lördag 13 augusti Hälleviks Tradjazzfestival Soprano meets Clarinet konserter bägge dagarna. Läs mer om Hälleviksfestivalen här .
Fredag 12 kl 15:15 till 16:45 spelar vi på scenen Rundella.
Lördag 13 kl 12:30 till 14:15 på Havsbadet
Lördag 13 kl 18:00 till 19:45 på Direktör Nyfiken
Vi känner oss mycket hedrade av att bli inbjudna till festivalen som har en lång kö av orkestrar som gärna vill spela på detta mycket välbesökta evenemang på Lister.

Tidigare spelningar:

Söndag 17 juli kl 16 Arholma Kyrka Kyrkdixie en återkommande tradition. Det här en härlig begivenhet, kyrkan är fullsatt och publiken så välkomnande. Så även den här gången. I bandet återfinns bl a delar av gruppen Swing Tarturo – Julia och Anton. De gjorde även nu några bejublade duolåtar. När jag skrev om deltagarna i Ystad Sweden JazzFestival upptäckte jag till min glädje att Swing Tarturo är bokade för en barnkonsert i år. Så då får jag uppleva dem en gång till.

Lördag 2 juli kl 13 Café Pelikan och kl 20 Pub Hörnet Norrtälje Old Boy Stompers i jazzfestivalens program. Läs mer här . En folkfest är denna festival med musik över hela stan. Den här orkestern har en märkvärdig dragningskraft. Publiken jublar och vill bara ha mer. Krögaren på Pelikan var överlycklig och folk samlades i massor framför orkestern. Jag upplever att bandet blir bättre och soundet tätare för varje spelning.

Torsdag 23 juni kl 14 Utanför Östra Station vid bussarna Old Boy Stompers gör reklam för Jazzfestivalen i Norrtälje.

Söndag 19 juni kl 14 – 17 Rest Neverland Medborgarplatsen hörnet Söderhallarna Soprano meets Clarinet. Fri entré och utomhus vid skönt väder. Spelningen blev inställd med beskedet att vädret var för dåligt.

Torsdag 9 juni kl 20 Rest Norrport Old Boy Stompers med Gwyn Lewis. Komplett manskap denna gång och som vanligt makalöst tacksam publik. Vi var rätt höga efteråt och lyckönskade varandra i bandet.

Torsdag 2 juni kl 20 Rest Norrport Soprano meets Clarinet. det var en lyckad kväll fullt och flertal musiker fanns i publiken. I orkestern hade vi en duktig vikarie Kim Carlqvist på gitarr. Dessutom några gästartister: Josefin Staaf cl, Tom Nässbjer tp och Viveka från Kalmar voc. Det var så bra det kan vara på puben som är en mycket trevlig plats att spela på.

Torsdag 26 maj kl 20 Rest Norrport Old Boy Stompers med Gwyn Lewis. Den här gången hde vi vik på piano Ulf Lindberg och trombon Kaj Sifvert. Det var fullt på puben och som vanligt när vi spelar, en underbart välkomnande publik. Några musiker och vi gjorde en kort parentation över Sven Lange som nyligen gått bort. (Honom har jag spelat med en gång för längesedan. Han var professor i Nordiska Språk förutom trombonist och vitnesbörd från begravningen säger att där var många professorer närvarande.) Andelen akademiker och välutbildade professionella inom helt andra områden än musik är påfallande stor i gruppen amatörjazzmusiker.

Läs mer / kommentera»

27
Maj

Wagner i Leipzig

Den gångna helgen 21 22 maj tillbringade jag hos min dotter med familj i Leipzig. Hade förmånen att få uppleva två Wagnerevenemang. På Fredagskvällen gav operan Das Liebesverbot som bygger på Shakesbeares komedi Measure for Measure och handlar om den hycklande fursten i Palermo som förbjuder nöjen och sex. Wagner endast 21 år gammal skrev den kanske som ett gesällprov eller så. Ouvertyren, något överlastad känns som just ett sådant – han lägger det ena på det andra och visar sin skicklighet på alla sätt som går ungefär. Min svärson Dan Karlström gjorde rollen som Luzio på scen nästan hela tiden. Luzio är en slags fixare och budbärare som knyter ihop handlingen kan man säga. Mycket fin rollprestation både som skådis och sångare.

Ovanligt med en lätt komedi från Wagner som annars är så välkänd för sina mycket tunga verk. Den som lyssnar kan här höra embryon till hans senare verk och kanske få en liten glimt av den märkvärdiga dramaturgi som han senare utvecklat till fulländning. Utan att ha alltför gedigna kunskaper i sammanhanget kan jag uppleva scener där allt som händer sker i huvudet på den som sjunger. En slags inre monolog som pågår medan allt står stilla runt om. Kan det var så att världen delas av Wagnerhatare och -älskare pga brist eller förmåga att uppskatta just detta stillestånd? Hursomhelst det var en stor upplevelse. Och väldigt rolig ibland t ex polischefen dirigerar sina konstaplar att göra i ordning rättegångssalen med en visselpipa och nynnar valkyrienritt mellan varven.

Lördagskvällen tillbringade Lisa och jag i Gewandhaus. Den stora kolossen till konserthusbyggnad som ligger mittemot operan på Augustusplatz. Byggnaden är liksom brutalt nedtryckt i platsen som en stor klump, tycker jag. Inte vacker men med en suverän akustik som försonar det yttre. Nåväl ouvertyren till Flygande Holländaren inledde sedan följde en hel rad med riktiga örhängen från Wagners operor. Tannhäuser och Mästersångarna i Nürnberg. Dirigent Risto Joost var en enastående vital man som ibland hoppade runt på dirigentpulten, fenomenalt närvarande och med en förmåga att läsa av sångsolisterna så att alla arior blev så sammanhållna. Det var en upplevelse bara det. Särskilt tyckte jag att pilgrimskörens manskör ur Tannhäuser var så vacker att den fortfarande klingar i öronen. Blandade kören med fler än 70 medlemmar var fö fullständigt lysande med en kraftfull och vacker klang som man sällan hör. Mitteldeutscher Rundfunks orkester och kör stod för musiken och bland solisterna fanns finlandssvenska Camilla Nylund som studerade på Mozarteum i Salzburg samtidigt med Lisa. Camilla visade sig vara en präktig wagnersopran med en röst och frasering som gjorde oss andlösa.

En fullmatad Wagnerhelg. Jag har successivt närmat mig Wagner och nu helt kapitulerat. Jag sitter som klistrad och försöker insupa alla nyanser, försöker få grepp om hur han disponerar den fantastiska klangmaskin som en symfoniorkester utgör. Inte minst uppskattar jag Wagners vurm för bleckblåsets kapacitet för riktigt tunga klanger.

Härligt!

 

16
Maj

Jan Lundgren konsert med trio och gäster på Fasching.

Söndag kväll den 15 maj fylldes Fasching på Kungsgatan av en förväntansfull skara jazzälskare. Jan Lundgren som fyllt 50 samlade sin trio med Mattias Svensson och Zoltan Csörsz. I kulissen (finns kanske inte där) stod en samling välkända och underbara musiker/sångare som otåligt väntade på att bli uppkallade på scenen. Stämningen var minst sagt hög.

Trion inledde med On Green Dolphin Street – oj oj! Påhittigt och underbart svängigt och så var festen igång. Vi fick höra Carin Lundin i Baby Won’t You Please Come Home! Rättframt och snyggt. Peter Asplund som numera är lika mycket sångare som trumpetare framförde My Shining Hour i ett rasande tempo med skatsong och vidunderligt solo. Hannah, Jans fästmö gjorde en vacker och häftig version av I Am Just A Lucky So and So som hon tillägnade fästmannen det blev mycket fint och innerligt. Sedan kom åldermannen Gunnar Lidberg och anslöt sin fiol till PA:t. Han formligen rev av en blues med en intensitet som skvallrar om obändig vitalitet, nu 87 år. Det var en fröjd att uppleva. Edda Magnason sjöng My Fanny Valantine rakt och utan åtbörder men med ett eget timbre som gjorde att man blev berörd.

Jan Allan en annan som varit med ett tag, gjorde en fin Sweet and Lovely. Sedan blev det Hans Backenroths tur att visa sin kapacitet. Virtuos ligger i farans riktning när man tänker på hans uttryck. Vi fick oss till del en blues som gjorde oss lyckliga. Hayati Kafe kom med But Beautiful som han gör så fint. Fredrik Lindborg kom och slog an Mack the Knife. Han tog andan ur oss och så småningom kom de tonartshöjningar som jag tror Ella Fitzgerald en gång introducerade. Och dramatiken skruvas upp ytterligare. Det blev fint. Anna Christoffersson tillägnade de trolovade My One and Only Love och man blev litet rörd. Sedan drabbade oss Svante Thuresson med Only Trust Your Heart i svensk version med text av Beppe Wolgers: Vad jag åt igår(!). Publiken jublade. Avslutningen kom med Ronnie Gardiner. Han inledde med ett härligt långt solo på slagverket som starten på en av mina favoriter – Duke Elingtons Caravan. Det blev en underbart kraftfull och intensiv avslutning på en mäktig och upplevelserik konsert.

Några ord om Jan Lundgren Trio. Kavalkaden av artister som avlöste varandra fick fantastiskt stöd av trion som lyfte fram gästartisterna på ett generöst sätt. Samtidigt, Jan, Mattias och Zoltan stod för en hel del utmaningar som skapade en härlig vitalitet åt konserten. Mycket fint och välavvägt.

Tack Jan och alla underbara artister.