26
jul

Carmen Arena di Verona 23 juli 2019

Medverkande:
Carmen – Géraldine Chauvet
Micaela – Karen Gardeazabal
Frasquita – Elisabetta Zizzo
Mercédès – Clarissa Leonardi
Don José – Martin Muehle
Escamillo – Alberto Gazale
Dancairo – Nicolò Ceriani
Remendado – Roberto Covatta
Zuniga – Gianluca Breda
Moralès – Italo Proferisce

Dirigent Daniel Oren
Arena di Veronas orkester, kör, dansare och teknik

Storslagen föreställning med gigantisk scen som med orkesterdiket tog upp nästan halva arenan. Själva arenan är från romartiden och uppförd under första århundradet före Kristus, i förvånansvärt gott skick.

Under overtyrens utveckling till den olycksbådande fortsättningen nästan svävar en grupp olyckskorpar i bakgrunden – svarta och hotfulla. Sedan brakar allt loss med dansare och kör. Historien tar form mellan garnison och cigarrfabrik. Allt sceniskt i en dekor från 1930 – talet. Inte riktigt inbördeskrig men bra nära. Första aktens insatser är tämligen mediokra, varken Carmen eller Don José är uppsjungna verkar det som, samspelet mellan solister och orkester o-tight. Men kören är en stabil njutning att uppleva.

Nåja, det tar sig och de följande tre akterna med hela det dramatiska programmet av förälskelse, svek, passion, hat, besatthet får en helt fantastisk inramning i gigaformat. Dansare och kör gör underbara insatser och de fem harporna ljuder underbart i det den korta inledningen till tredje akten.

Särskilt minnesvärt: Micaelas två arior – underbart vackert framförda med känsla som berör. Don Josés blomsteraria oerhört vacker med fenomenalt pp i höga lägen (uppsjungen?). Frasquita och Mercédès som lägger spåkorten och finner de dödsbringande budskapet till Carmen, med musikalisk precision i hypersnabba växlingar, übersnyggt. Den starka dramatiken i mötet i bergen Don José och Escamillo – så kraftfullt och fyllt av aggression – två hannar i envig. Escamillos förmåga att röstligt och med utstrålning ta plats på scenen. Arenans fond, förvandlad till tjurfäktningsarena med ljusspel och dansare som publik var hänförande. Hur man hade gestaltat och byggt upp förväntan inför toreadorens ankomst var imponerande, hela personalstyrkan med alla tortyrredskap och stiliga hästar – sex stycken. Litet cirkus, kanske men effektfullt. Slutscenen var oerhört gripande – Don José fullständigt besatt – galen, Carmen totalt fokuserad vid förälskelsen till Escamillo och iskall inför Don José. Mordet och Josés förtvivlan. Här visade Martin Muehle sin dramatiska kapacitet. Publikens applåder antar orkanstyrka när Micaela tar emot och alla reser sig för orkestern för visst var den sagolik.

Se det var en föreställning som heter duga vi vacklade ut efter den 3½ timme långa operaföreställningen och vandrade som zombier tillbaka till hotellet – trötta men lyckliga.

Rolf Fornhammar

8
jul

Kalendarium: Spelningar och viktiga evenemang

2 0 1 9

Aktuella bokningar och evenemang:

Onsdag 4 september kl 19 Jazzarkivet Tomelilla kåserar jag om mitt jazzliv under rubriken ”Min besvarade kärlek till Jazzen” St John Quartet illustrerar med lämplig repertoar.

Lördag 21 september kl 15 Vallby kulturhus (i Hammenhög) Ekdala Dixielanders Mats Josephson (trombon), Bo Nilsson (klarinett), Anders Orrje (kornett) Rolf Fornhammar (bas), Bob Stalin (piano), Thomas Ahlner (trummor) Lördag 21 september kl. 15-17 Entré 100:- inkl. kaffe med dopp. Alltid trevligt att få komma till Vallby med välvillig publik och härligt sympatisk stämning.

Tidigare spelningar och evenemang:

Onsdag 14 augusti kl 15 THe JK’s i Hansacompagniet Fornhammar & Neuman Soft Jazz Duo underhöll en liten men entusiastisk skara som lyssnade till en blandning av jazz från olika epoker med en del sånginslag. Det var kul.

Onsdag 31 juli till söndag 4 augusti Ystad Sweden Jazz Festival för tionde gången. Mare Nostrum har släppt sin tredje CD och deltar. Jill Johnson och Anders Berglund med Monday Night Big Band kommer till Sövde Amfiteater. Åldermannen Benny Golson som var med den allra första festivalen 2010 kommer. Sixten Nordström kåserar över påverkan från den klassiska konstmusiken till jazzen och tvärtom – det vill jag inte gärna missa. Kolla gärna på www.ystadjazz.se där finns hela det fullmatade programmet. Festivalen har successivt ökat i omfattning, kvalitet och erkännande, ansedd som en av de viktigaste Jazzfestivalerna i den här delen av världen. Ewa och jag deltar som artistvärdar. Vi assisterade Paul Strandberg Quartet med Kiki Desplat co, Paul cl, Tony Baldwin p och Bo Håkansson dr och basmarimba. Vidare fick vi ta hand om Hayati Kafe med Roger Berg Big Band och Sister of Jazz med Caecilie Norby och bl a Nicole Johänntgen som dessutom hade ett soloframträdande i Klosterkyrkan, sista festivaldagens morgon. Allt mycket välregiserat och med enastående skickligt hantering av det plötsliga regnväder som flyttade Hayati Kafes konsert från Per Helsa till Teatern. Konserten blev 10 minuter försenad. Vilken väloljad organisation inklusive skytteltrafiken för publiken som fick hjälp att komma till Teatern från Per Helsa. Utmattade men lyckliga lämnade vi Ystad för denna gång. Mer än 11.000 biljetter sålda under festivalen som fortsätter att ha stor attraktionskraft.

Lördagen den 27 juli kl 18 Smygehus havsbad BADHOTELLSJAZZ. På denna endags festival spelar: Jazzcaptains med bla Bob Stalin, Swingbandet med bl a Bo Nilsson cl, Jazzt 4 Fun med bl a Carina Eklund voc. Dessutom uppträder kvintetten Alf Greens Jazzcombo med Alf själv dr och voc samt Bertil Palm tr, Jonas Sandell as, Gunilla Ibèrer p och jag b och voc. Repertoaren är hämtad från Great American Songbook litet annat smått och gott samt några av Charlie Parkers mest kända kompositioner. Särskilt fint med dessa eftersom bandet livar upp den klassiska Bebop-kvintetten med Parker och Gillespie. Det blir kul och hoppas vädret blir gunstigt. Visst blev det fint. Hotellet med Östersjön som närmaste granne visade sig vara en riktigt pärla. Havet drev i blåsten och vi fick lyckligtvis spela inomhus. God och riklig buffé av bästa kvalitet serverades. Spelningen blev en riktigt rolig föreställning med som jag tycker gott underhållningsvärde. Vi var i gott sällskap med de andra grupperna som bl a levererade swing av bästa märke. Efter åren i Stockholm med Jennie Löbel & Swing Kings är det en genre som ligger mig väldigt nära hjärtat. Tack för den här gången och jag hoppas på fler spelningar med dessa musiker. Tack Alf för initiativet.

Söndagen den 14 juli kl 16 Arholma kyrka Traditionell Kyrkdixie med Julia och Anton Stokes, Calle Olsson cl, Sven Huldt tb, Lars Boberg tp, Simon Cervenka p, Håkan Rosenqvist bj, Allan Sjöstedt dr. Det blev som vanligt en härlig upplevelse. Fullsatt med entusiastisk publik. Vi gjorde bl a Georgia, La vie en rose, Corcovado med Julia Stokes voc i liten ensemble. Julia och jag sjöng  duett i It’s a Sin to Tell a Lie och Dinah. Simon Cervenka levererade Dave Brubecks In Your Own Sweet Way med baskomp. Den har jag länge hoppas få vara med och framföra. Hela ensemblen rockade loss  i Bourbon Street Parade som inledning och Sugar, Shine, When Your Smiling och When the Saints som avslutning. Omdömena var genomgående mycket positiva och vi kändes oss lyckliga även efter denna konsert. Tack för det Arholma och Calle som sammankallande.

Lördagen den 6 juli kl 13 Vallby kulturhus i Hammenhög Jazzfestival Ekdala Hot Four spelar bl a medverkar Bo Nilsson cl, basvik. En annorlunda repertoire får jag för det mesta vara med om när sådan här efterlängtade spelningar infaller. Så även den här gången. Vi spelade utomhus – det var litet kallt men den vänliga publiken värmde. Tacksamt att spela i Vallby.

Söndagen den 26 maj Limhamns kyrka
Förklädd gud
 – Text Hjalmar Gullberg, musik Lars Eric Larsson.
Vårkonsert med Limhamns kyrkokör.
Solister:
Agnes Wästfelt sopran
David Hornwall baryton
Dirigent Margareta Haksten
Orgel Maria Wallin
Recitatör Marianne Mörck

Det blev en minnesvärd konsert. Kraftfull baryton och skarp sopran. Orgeln betjänades av fem personer som krävdes eftersom installationen av den nya orgeln inte var klar. Bland annat slog Martin takten på organistens axel för att vidarebefordra tempot från Margareta som dirigerade. Alla inställningar fick göras för hand. Så det var ett under att konserten alls gick att genomföra. Några borde ha medalj för den heroiska insatsen. I övrigt gick konserten fint och vi sjöng den sista ”koralen” utan noter. Det blev vackert och Marianne Mörck läste så fint.

Torsdagen den 24 maj kl 14 Billingshäll, Högalidsvägen 33, Kävlinge Seniormässa St John Quartet spelar en timme med vår ordinarie besättning Bengt Larsson cl, Rolf Granelli tb, Bo Adamsson dojo och jag på bas. Vi har en trevlig repertoar med en del sångnummer och i inte minst ett litet Sidney Bechet-paket med Dans les Rues d’Antibes och Promenade aux Champs Elysées. Inte så stor publik men desto mer entusiastisk. Flera kom fram efteråt och tackade. Litet oväntat tyckte resten av ensemblen att jag kunde väl läsa några av mina nya vårdikter. Så det gjorde jag – kul.

Läs mer / kommentera»

8
jul

Växthuskonsert 5 juli 2019 Backagården

Medverkande: Jan Lundgren p, Ale Möller tr, dragsp, fl, kohorn, orange snökäpp, munsp, luta/bouzouki, Filip Jers munsp, Hannah Svensson voc.

En samling ytterst lekfulla musiker samlades denna kväll i det vindruvstyngda växthuset som var fullsatt. Bandet gav publiken en alldeles underbart rolig och intressant upplevelse. Den improviserade musiken har många ingångar. Inte minst finns det fantastiska möjligheter att ta vara på folkmusikens skatter för att vidga gränserna. Vi fick höra flera exempel på detta, dessutom en sagolik koppling mellan grekisk folkmusik och blues. Några standards fanns med i programmet och fick egna karaktärer som kändes fräscha.

Ale Möller inledde med Kullerullvisan fick vartefter sällskap av piano och munspel. Den utvecklade sig till en katt-och-råttalek som var medryckande och satte ut prickarna för den musikaliska farleden direkt.

Filip Jers presenterade sin hembygds spelman Johan Jacob Bruun från Höör och hans fruktsamma samarbete med kyrkomusikern John Enninger. Detta resulterade i närmare 600 låtar som blev nedtecknade. I kontrapunktiskt samspel kunde ensemblen illustrera några av Brunns kompositioner. Med rytmiskt medryckande stil här använde Ale Möller sin luta med Filips munspel. Jan gav sig ut på en atonal vandring inspirerad av de andra – mycket underhållande.

Ale Möller beskrev ett samarbete som han haft med grekiska musiker i Malmö på sjuttiotalet. Detta ledde till ett fördjupat engagemang i grekisk folkmusik. Något som han senare kombinerade med amerikansk blues. Det blev en rytmiskt makalöst intressant berg-o-dalbana. Låten hette Aman dotor(?)

Hannah kom med Don´t Get Around Much Any More, snyggt och propert med orkestern i sin hand. Polyrytmiskt piano, eleganta prickningar synkront i trumpet och munsp.

Hannah fortsatte med Cornelis Vreeswijks Fredrik Åkare och Cecilia Lind. Hon gav här rejält med kraft i det dramatiska skeendet. Samtidigt med ett förlåtande känsligt utspel. Förnämligt dragspelskomp.

Jan berättade om samarbetet mellan Jan Johansson och Svend Asmussen i Jazz på ungerska. Hyllade dem genom att spela Det Snöar(!). Filip påminde publiken att Jan Lundgren fått utmärkelsen The Ellen & Svend Asmussen Award. Han berättade hur Ellen Asmussen sagt ”Svend has spoken to me”. Stora applåder på det.

Ale Möller berättade om flickan som han spanat in och som han trodde var en möjlig flickvän. Tills hon besökte honom och presenterade sin nye pojkvän. Som tröst spelade Ale en malmövisa av Jaques Werup – Ja, var är hon som jag såg i fjol?

När Stormy Monday presenterades av Hannah fick vi alla en klar och tydlig bild av baksmällans svårmod och stora olycka allt i sexåttondelstakt. ”Oh God have mercy with me!”

Paus och sommarkvällen i sitt mest bedårande skick

Grandfather’s Clock röjdes fram på ett sätt som tog andan ur oss.

Nästa nummer Trollkarls Vals som Ale Möller beskrev som uppkommen genom att Trollkarlen ville så gärna få ihop tillräckligt med pengar för att köpa en brilliantring till sin älskade kvinna Britta Andersdotter. Nu blev våra musiker nästan vilda. Plötsligt från ingenstans kommer Beatles till ytan med texter som I’ll buy you a diamond ring och Can’t Buy my love. Gagsen ville inte ta slut.

Jan fick en stund vid flygeln på egen hand. Han gjorde då Danny Boy så vackert och med hans egna anslag på ett sätt så jag undrar hur han bär sig åt.

Hannah fick utrymme för att berätta om sin vurm för Joni Michel och hur gärna hon själv hade velat vara närvarande när Woodstock-festivalen gick av stapeln 1969. Så sjöng hon just Joni Michels Woodstock. Det var fint. Hon presenterade sedan en egen låt där vargtimmen är huvudperson i När natten blir dag. En melankolisk rundresa i själens dystra hålrum. Någonstans stämde koltrasten in kanske var det en liten tröst.

Nästa nummer hade järnvägen och Trafikverket som huvudroll. Filip beskrev nyttan med Pågatågen och Öresundstågen medan Ale Möller hävdade att Trafikverket är Sveriges i särklass största kultursponsor. Ett slumrande musikinstrument står varje vinter som varning för igensnöade diken – snökäppar. Dessa kan man skörda andra veckan i mars! Sa han, drog fram en käpp och inledde så Take the A-Train. Det var en äkta överraskning. Upplevelsen av detta udda instrument var en slags digeridoo (aus).

Jaques Werup mycket saknad hade långvariga samarbeten med såväl Jan som Ale. Body and Soul var en låt som Jaques gärna ville spela när natten blev sen. Här tog Ale fram sin trumpet och gjorde en känslig och vacker version av denna nästan sönderspelade komposition.

Mer Werup uppstod genom hans dikt Gör mig litet levande igen. Här deltog Hannah med Ale och gjorde att Jaques Werup blev lite levande för ett ögonblick. Det blev mycket rörande och innerligt. Jans bultande pianokomp låg som en påminnelse om tjugotalets kabaré i Berlin. Suggestivt.

Almas visa fick med Hannah sång avsluta denna växthuskonsert med Jaques Werups text och Jans komposition. Det var en så stark upplevelse att ögonen tårades.

Backagårdens växthus 5 juli 2019 kl 19:45

Under dignande vinstockar
sorlar publiken
Scenen är fylld
med förväntan

Ett kohorn väntar att ljuda
dragspelet pustar ut
mikrofonen på golvet hoppas
Den elektroniska flygeln
suktar sulor på sina pedaler

En lätt bris fladdrar löven
på gården utanför
Ljuset är milt och
faller in från sidan

De tända ljusen i kronan
har långsamt vaggande lågor

Konsertläge utsökt

Rolf Fornhammar